Angelikas blogg

Söndag och träning för KG Svensson på Anneberg, jag tycker att det är så roligt. När man dessutom för en gångs skull inte bara får beröm för att hästen går bra utan för att man själv rider fan så bra, ja då blir det extra roligt. Egot fick sig en riktigt boost idag - det tackar man för.


Hmmm förlåt Bosse, nu lånar jag en bild av dig igen... hoppas det är ok

Med glatt humör åkte jag hem efter avslutad träning för att fortsätta dagen med att fira Pers och min 18-åriga bröllopsdag eller "Satinbröllop" som man också kan kalla det, uj uj vad tiden går... visst kan livet vara härligt ibland.


Kramiz

Idag strålar solen och jag leeeer stort och brett. Träningen har varit toppen och gick så bra att vi även började träna på passage vilket vi klarade med bravur. Pjotter har en naturlig fallenhet för att korta sig så när jag väl fick kläm på det hela gick det riktigt bra, känslan är fantastisk och det lovar gott inför helgens träning för KG Svensson och den annalkande tävlingen på Ryttarstadion där vi ska rida en LA:4.

Text lånad från Wikipedia
"Passage är inom ridsport en rörelse inom dressyr, som räknas till den högre skolan av klassisk dressyr. Passage skiljer sig från trav genom att hästen lyfter benen diagonalt sett en längre tid än i övriga typer av trav. Hästens rörelser under passage liknar dem under piaff."


Filmen lånad från YouTube

PS. För er som inte vet eller ser så är det Briar och Jan Brink som rider i filmen. DS

I morgon ska jag rida vidare på dagens våg av lycka.


Kramiz

Ja dagarna de går och det går utan att det egentligen händer tillräckligt mycket för att fylla upp ett helt inlägg men nu har jag skrapat ihop lite material igen.

Våren är här nu det vet jag för vår egen Thai i Brunn har öppnat igen efter vintern, ett efterlängtat tillskott i middagsfaunan.


Pjotter har "vispat" lite för mycket med vänster bakben på sista tiden och därför beslöt jag hastigt att han skulle få lite massage idag, Maria kom till stallet och gjorde underverk - som vanligt.

Veckans större händelse, Gissa... vem som klättrade upp i tallen igår?... Per på väg upp för att hämta.. nu ikväll.


Lite övertalning krävdes för att få med sig lilla kräket ner igen.


I husses famn, säkert på väg ner igen - för den här gången.

Jag kan inte nog säga vad nöjd jag känner mig att lilla kissen ska bo hos Michaela i hennes lägenhet under tiden vi är på Mallorca.

Hmmmm nu har jag nog fått skavsår, både i knävecken och på fotknölarna. Idag slog jag äntligen till och köpte mina hett efterlängtade ridstövlar, Königs Grandgester.

Har nu vandrat runt i huset ett par timmar för att påbörja den smärtsamma intrimningen av de stela men granna stövlarna.
Jag ser verkligen fram emot när jag får sitta upp och rida i dem - det ska bli en sann glädje - eller blodbad... jag hoppas på det förstnämnda.


Kramiz

Idag började och slutade bra.

Solen sken - fantastiskt. Jag hade bestämt att åka med ungdomarna och ordna med nya pass åt dem. Tackade nej till att åka till stan med Erika och köpa mig ett par nya ridstövlar som jag så hett önskat. 1 timme gick sedan sket det sig med att åka till Polisen och ordna pass, mina barn har nog satt en ära i att bara göra tvärtemot vad den andre vill så också idag. Arg och frustrerad ringer jag Erika för att höra om vi i alla fall kunde åka till stan, och jag ringde, och jag ringde, och jag ringde... inget svar. Nähä inte ska saker bli som jag vill inte. Beslöt att åka till stallet och i alla fall rida ut i solskenet men först skulle jag mellanlanda hos Mor och Far för en lite pratstund. Efter 20 minuter åkte jag därifrån 400 kronor fattigare - lapplisorna hade upptäckt att jag inte betalt mina 5 kr.

Ut i solen kom jag i alla fall och skönt var det också - jätteskönt.

Och vilka hade tittat fram i södersluttningarna på Hålludden om inte familjen blåsippa - nu ska det väl ändå vara vår!




Kramiz

I går drog jag fram grillen, dammade av den och preppade den för middag. Tänk vilken härlig känsla att få stå på verandan i t-shirt och solen värmer och det luktar nygrillat - härligt. Trädgården fick sig en rejäl upprensning efter Tazzas alla vintertoaletter så man kan gå riskfritt även om snön fortfarande ligger djup på de allra flesta ställen.


Tazza fick besök av sin sommarkompis Smilla som var ute på påsklov och vi gjorde upp planer för deras vistelse här hos oss när vi åker på semester i sommar.

Idag har vi varit på långpromenad i solskenet eller det matta solskenet kanske man ska säga eftersom målnflaken sköljer in i vågor och skvallrar om regn och snö till morgondagens tävling... inte så roligt kanske.
Nu efter avslutad lunch ska jag bege mig till stallet och trimma både ridning och häst inför morgondagen och allt vad det innebär.

Yippie, det vita helvetet från ovan vräker ner - kommer bli en super trevlig dag i Vällingby, vilken himla tur att jag inte gjorde som jag först tänkte utan behöll vinterdäcken på. Blääää.
Dagen började inte bra... stallet var låst när jag kom dit 06.30! Ändå hade jag annonserat till samtliga ansvariga att jag hade en förhoppning om att åka kl 07. Ingen hade talat om för mig att "någon" inte tänkte komma till stallet förrän 07.10 och öppna. Tror ni jag var stressad så var det bara förnamnet och det var väl därför som resten av dagen bara var koma... Fulla farten till Vällingby i !SNÖSTORM!! och liksom för att tagga ner mig själv blev det väl så att jag red i totalt undertempo. Själv tyckte jag att jag i alla fall gjorde en del saker bra men efter att ha tittat på filmen måste jag säga att det var ett under att domaren öht gav mig 56,77%. Jag brukar ha bra koll på mina ritter men det här var i särklass sämsta hittills och jag märkte ingenting.... hur avtrubbad kan man egentligen vara? Mina trogna vänner hejjade och tyckte jag var jätteduktig??? På vadå... kolla filmen och säg själv - har ni någonsin sett en häst med sämre bjudning - skulle vara en gunghäst då...



Nu siktar vi på nästa tävling på Ryttis den 8 maj, kanske det kan gå bättre då.


Kramiz


Kramiz

Åh idag fick jag sovmorgon till 9. Skööönt tycker jag och dessutom var det finfint väder ute så det blev kaffe på verandan.
I all hast kom jag på den geniala idén att rasta både hunden och hästen på samma gång genom att ta dem bägge med på samma promenad, Per hängde på och vi styrde kosan till stallet. Höpåsar och mockning gick i en rasande fart eftersom vi var två och sedan klädde vi av Pjotter naken och spatserade iväg i vårsolen.


Vi gick genom 1:a dagbeteshagen och konstaterade att det var nog lite för klafsigt för vår smak att promenera så vi gick bara upp till lilla hagen mittemot Ekhagen där vi helt resolut släppte Pjotter för lite "vårrus". Hej å hå vad det gick undan, att sedan Luna och Mickis kom ridandes förbi och sedan ett helt koppel av islänningar gjorde inte saken lugnare. Jädrar i min låda vad han sprang, ömsom djupsnö, ömsom vatten och däremellan lite barmark. Kändes skönt att titta på hur han njöt av att få sträcka ut efter en vinter i lilla fyrkanten.
När väl hästen och hunden var färdigrastade åkte vi vidare ut för att hälsa på vår gamla vän Maud Beskow som numera driver ett av Värmdös bättre hund- och kattpensionat för att se om Tazza möjligtvis skulle kunna tänka sig en liten vistelse där i sommar under vår utlandsresa.
Besöket var trevligt inte bara för att det var längesedan vi träffade Maud utan också för att hennes pensionat höll hög klass och hundarna där verkade trivas förträffligt. Under tiden som vi fikade och skvallrade lite fick Tazza bekanta sig med Mauds egen Bessie och 4 andra av hennes mer eller mindre frekventa gäster. Allt förlöpte förvånansvärt bra - med hundarna alltså så vi får nog åka hem och tänka till ordentligt för vi förbokade den sista lediga platsen på panget under sommarperioden.

Nu är det kväller och jag tänker slappa i soffan och samla krafter inför morgondagen då jag tänkte byta från vinter- till sommardäck på bilen.

PS. Tror vi hittat en kandidat som kan konkurrera om platsen som mästare i att sitta med utställda tassar - jag tror Emil leder fn. DS



Kramiz

Nu äntligen är det klart! Jag vet att vi inget sagt - åtminstonde inte till alla av er men några har säkert haft det på känn när när jag ringt och bett om hjälp stött och blött och visat filmer.

Det känns kul med nystart så här på våren men kanske inte tidsmässigt den bästa timingen med tanke på vad som händer i Gustavsberg, men men, man får ta det när det kommer och det här har vi jobbat på för länge för att den här hästen skulle gå vår näsa förbi.
Jag återkommer med mer info men jag kan säga så mycket att han ska bo brevid Pjotter (jaaa i Cassinis gamla box) och han kommer i vecka 15 om allt går som det ska - och det hoppas vi.

För er som är extra nyfikna så går det att titta på honom här.


Kramiz

Ja det blev ett inlägg idag också - för idag hade poletten trillat ner och skillnaden från igår var markant. Borta var stressen, nåja kanske inte till 100% men 85 i alla fall. Det känns skönt att veta att det finns material att jobba vidare med och som någonstans i slutändan kan bli riktigt riktigt bra.

Tack K-G Svensson för 2 fantastiska dagar! Och tack mina fantastiska vänner, Ninni, Anna, Therese, Carina, Maria och Kicki som gav mig den här upplevelsen i födelsedagspresent - ni kunde inte ha investerat era pengar och eran tid bättre! Puss på er.



Kramiz

Tömkörning i dagarna 2 för K-G Svensson. Här kan ni beskåda dag 1 i båda varven - kommentarer bifogas ej...

Vi började i vänster varv - det lätta!


Och så det svåra.... höger varv.


Fortsättning kanske följer från dag 2.


Kramiz

Ja så var då helgen avklarad!

Det började med en mjuk inledning i onsdags tillsammans med Michaela och sparkade igång mer ordentligt på fredagen med tjejmiddag hos Carina. Allt avlöpte lungt och sansat precis som jag tänkt mig, vi lagade god mat, drack gott vin men till kaffet kom det oväntade.
Nog tycker jag att jag hållit låg profil men det hade inte räckt utan tjejerna hade listat ut vad som skulle hända och en något förvånad jag fann mig stirrande som ett fån på Maria när hon reste sig och tog till orda. Lite tal hölls och ett kuvert överlämnades åt mig att tolka. Under mycket fniss fick jag tillslut hjälp att klura ut vad det var. Maria, Ninni, Therese, Carina och Anna ska skicka mig på tömkörningskurs för K-G Svensson nästa helg, Kicki, bästa Kicki hade ordnat med transport båda dagarna. Vad ska man säga annat än att man har fantastiska vänner som verkligen överaskade stort. VAD GLAD JAG BLEV!!!!!
Kvällen flöt vidare och vid 24 tiden var det på med badkläder och ut i snön för Carina hade eldat i badtunnan hela dagen så nu var det dax för kall öl och hetbad. Jag tog massor av bilder för att föreviga den trevliga kvällen men tyvärr så blir det bara den här som lämpar sig för allmän beskådan.

Kvällen blev lång - med mina mått mätt - och klockan hade hunnit bli halv 2 innan jag kom i säng.

Lördagen gick lite i snigelfart och det mest ansträngande på hela dagen blev en 2 timmars tur i solen med Annika o Nova och Pjotter förståss. Fantastisk dag och vi till och med såg en fjäril på Hålludden.
Väl hemma igen hade Per lagat till en fantastisk för-födelsedags middag med gott vin till, oj oj oj, vin så många dagar på raken är inte just vad jag är van vid... Trött och lycklig bad jag om att få gå och lägga mig redan vid 21 men kom inte i säng förrän 22.

Söndag morgon, vaknade aldeles för tidigt och fick tvinga mig själv att somna om igen. Vid 9-tiden kom familjen sjungandes in i sovrummet bärandes på smarrig frukost, massor av blommor, kort och presenter. Sedan vidtog den sedvanliga sittningen i sängen där ungdomarna nu för tiden mest är halvsovande till skillnad från när de var yngre och hoppade runt av iver när jag skulle öppna paketen. Paketen öppnades men frukosten var svåräten i sängen så den tog jag med mig en trappa ner och fortsatte där istället. Resten av förmiddagen hasade jag bara runt och gjorde absolut ingenting i väntan på att matlagningen skulle dra igång och Mor och Far skulle komma på middag.
Bla bla bla bla jag vill egentligen bara säga att jag hade en fantastisk födelsedag tack vare min familj och mina vänner. Jag fick så fina presenter och så mycket vackra blommor uppvaktning via sms och mail, telefonen ringde oavbrutet och en del kom till och med förbi - gulliga Eva.


Två till som tittat fram..

Idag masade jag mig till stallet med håret på ända och gårdagens smink fortfarande kvar i ansiktet och kände mig ganska så sliten faktiskt, och vad fann jag där om inte en lite gåva från Bästa Michaela - hon vet vad jag gillar hon... en alldeles egen burk med Tjinuskisås - Michaelas egen hemlagade!!! och som sällskap en söt liten Primula.

Nu behöver jag nog vila upp mig en stund det var en minnesvärd helg - men att fylla 50 - det var en baggis.


Tack alla - släkt och vänner för en underbar helg!


Kramiz

Nu går skam på torra land. Någon har stulit vår tussilago från sin plats på Lilla Sand, denna egoistiska, själviska, okänsliga, elaka... utan känslor och förståelse för hur det drabbar har satt sitt eget bästa före andras och rövat bort den lilla solen.


Under det att vi (Eva och jag) stod och ondgjorde oss över tilltaget kunde vi till slut i alla fall enas om att vore det så att ett litet rådjur förtärt den lilla blomman vore det förlåtet men absolut inte annars... Hur kunde dom? Nåväl våren är nog på väg i alla fall för nu töar det så det står härliga till och snart är det dax för gummistövlar istället för kängor. Isarna ruttnar och jag hoppas verkligen inte att någon dristar sig till att ge sig ut för någon bärighet kan det inte finnas kvar längre. Man märker också så väl att det tinar för sedan i förrgår har vattnet stigit så högt att snart kan man inte gå torrskodd längre där tussilagon stod.




Kramiz

mmm det låter väl inte så märkvärdigt kan du tycka men jag gör verkligen inte det särskilt ofta. Största upplevelsen var nog (eller ska man säga flashback) när jag gick från tunnelbanan och skulle upp på Centralen och jag lovar att alla pendeltåg i hela världen hade tömt sina passagerare av tågen. Det var som ett gigantiskt lemmeltåg av tvåbeningar och utan stup, att ta sig fram genom detta var minst sagt trixigt. Som att simma motströms, när jag sedans kulle svänga av och gå upp på centralplan tvingades jag att skära rätt igenom alla lemmlar, kändes som det var med livet som insats men jag klarade mig helskinnad även om jag fick arga blickar av några som antagligen tyckte att jag var fantastiskt mycket i vägen.

Anledningen till mitt sällsynta besök i huvudstaden var Michaela. Hon tippade över sträcket igår och gick in i vad man kallar den övre medelåldern - jag vet - man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Vi möttes på Royal Viking och tog en drink tillsammans, skvallrade och skrattade innan vi gick vidare till Cassi, men det mumsigaste ställe på länge som jag varit på. Fantastisk fransk "kvarterskrog" med äkta gammeldags kötträtter tillagade rakt framför ögonen precis som man ville ha det, frasiga pommes och hemlagad bearnaise. Jag tog oxfilé och Michaela tog en wienersnizel (stavning???) Vi drack gott rödvin till och återigen hängav vi oss åt skvaller, önskedrömmar, framtidsdrömmar och massor av skratt. Vill du ha en opretentiös inte alltför sen kväll med fantastisk mat ska du besöka Cassi - absolut, dessutom var det väldans trevlig personal - speciellt en tyckte Michaela.... Aj aj aj nu får jag på moppo... mohahahaha.





Kvällen slutade ganska tidigt, kanske lite tidigare än vi räknat med eftersom restaurangen stängde köket redan kl 20 och då var det ju inte så mycket annat att göra än att åka hem. Kanske var bra att det inte blev så sent, jag var redan fysiskt slutkörd efter dagens träningspass på en riktigt hoppjerka, Ninni for hit och dit för att söka skydd när han började med sina luftfärder, tom Anna-Karin backade lite försiktigt undan från sargen där hon stod på läktaren när han var som värst. Jag trillade inte av, nehej då det har inte gått 10 år ännu sedan jag var på sjukhus sist, det brukar ju gå 10-12 år mellan gångerna, hehe.
I alla fall hade jag en fantastiskt trevlig kväll igår med bästa kompisen och jag hoppas verkligen att hon också hade det.
Nu håller jag på att laddar batterierna för morgondagens festiviteter, det går lite långsamt när man inte har vanan inne. Lunchade på Forum med Carina och Maria slöt upp. Innan hon dök upp gick vi igenom kvällens meny och snackade lite om ditt och datt. Lunch intogs på en något rörig restaurang som jag inte kommer att lägga på minnet och sedan försvann Maria på shoppingtur och Carina o jag gick till systemet för att inhandla drycken.

Roligare än så här blev det inte den här gången, rapport från fredagen kanske kommer när jag kvicknat till nästa vecka....


Kramiz

Idag blev just inte så mycket gjort tyvärr... vädret var vackert och tiden rann iväg i hiskelig fart så för att inte stressa ihjäl mig blev Pjotter inte motionerad uppsutten idag, inte för att jag tror han misstycker på något sätt inte. Han rids ju 7 dagar i veckan så enstaka undantag kan man faktiskt få göra - och det gjorde vi idag. Lilla ridhuset fick agera rasthage.



PS. För er som tittade på lokalnyheterna idag på TV4 visades "min" lilla tussilago på stranden. Naturhistoriska Riksmuseet  tog den bilden som visades i TV. Kul va!


Kramiz

Nu har det återigen gått några dagar utan några större händelser. I onsdags tränade jag som vanligt och det gick ganska bra tycker jag, dvs det går framåt.
I torsdags läktarred jag på Anneberg. En spännande förmiddag då Falk Rosenbauer (tror jag han heter) kom till Anneberg och bl a Bengt tränade och svettades under hans ledning. Kul att titta på men tyvärr inte så lärorikt för läktarfolket dock då man inte kunde följa dialogen med ryttarna som man skulle velat.... Att Falk sedan själv satt upp på en av hästarna och red var naturligtvis en fröjd för ögat - att se proffs rida är som att gå och se operabaletten, det ser så himla enkelt och fantastiskt ut.
Efteråt stod vi länge i solen, njöt av värmen och pratade om ridningen.



Efter Anneberg bar det av till "Gurra" för att möta min gamla barndomsvän Sussie som skulle luras med till Hasseludden på Yasuragi. Finklädd och helt ovetande om kommande äventyr kom hon till stallet och lät sig fogligt fösas in i min bil och köras iväg. Det var ett oavbrutet pratande under bilfärden och inte förrän vi svängde in på sista vägen insåg hon vart vi var på väg och jag hoppas och tror att hon blev glatt överraskad av slutdestinationen.
Stora ombytesväskan som hennes barn fått henne att släpa med lämnades kvar i bilen för väl innanför väggarna så behövs just inget annat än baddräkt och Yukatan i vilken man lever i från första till sista minuten.
Vi fick ett skönt dygn tillsammans och det blev inte många tysta minuter under vistelsen, vi fick till och med bestämma att - nu får vi vara tysta och sova.


Vi vaknade i ottan och Sussie som alltid varit den mest aktiva av oss stack ner till badet när det öppnade kl 07 för en simtur innan frukost. Jag kom efter med kameran i högsta hugg.


Efter morgondoppet blev det en 2-timmars frukost med allt som man kan tänka sig i frukostväg - till och med sushi, mmmm gott. Sedan blev det badet igen, de varma källorna och lite mer vila.



Efter utcheckning åkte vi till Dellan i hamnen, tog en fika och bulle, vidare till stallet, lassade över linfröpellets och sa hej då för den här gången. Sussie åkte hem till sin gård, sin familj och sina hästar och jag åkte hem till hunden, gick en långpromenad i solen.




Liten källa brevid mitt tussilagoställe på Lilla Sand...

Tog itu med vardagen, dvs tvätten och kom på att jag glömde handla - min stackars familj fick äta rester till middag. Aj aj aj får försöka fjäska lite för dem i morgon istället.


Kramiz

Nu har våren kommit till Klacknäset i alla fall. På samma ställe där jag förra året fotograferade årets första tussilago den 18 februari fotade jag den här lilla krabaten som ensam kämpar för att överleva i solgasset. Idag var en verkligt underbar morgon då solen värmde och snön gnistrade, hundarna hade  fullt av bus i kroppen och nu känns det äntligen som det är på rätt väg - mot värmen.




Kramiz

Ja nu är våren här??!! och tävlingssäsongen har dragit igång igen. Första start gick på hemmaplan och LB:2 följt av LA:3.
Totalt sett ska jag väl säga att jag är nöjd med prestationen som vi gjorde, tyckte nog att Pjotter kunde ha varit lite mer avspänd eftersom det var hemma men kanske var det just därför som han var som en fiolsträng, framför allt i LB:2an. Trots spänd häst red vi ihop 58,7% och slutade på 20:e plats. LA:3 gick bättre men jag kunde ha ansträngt mig lite mer för att få ihop honom och ökat trycket bakifrån så hade jag kanske blivit placerad, vilket jag iofs var ganska länge, nästan ända till slutet faktiskt men jag blev utpetad och hamnade på 8:e plats och fick 59,7%.
Jämfört med LA:3 starten förra året på 54,19% så skulle jag vilja säga att vi tar oss - sakta men säkert knappar vi in på motståndarna i toppen - akta er - snart kommer vi.....


Kramiz

Idag töar det. Snön har sjunkit mer än 2 dec under natten och plötsligt ser man att det finns staket mellan oss och grannen.



I går däremot var vädret återigen underbart och det blev en dag i egenvårdens tecken som började hos frisören. Lunchen intogs på Moderna Museet tillsammans med Erika, mums mums, god risonisallad med mortadella och oliver och så delade vi på lite vin, kaffe och kaka. Efter det tittade vi både på den ordinarie utställningen men framför allt på den temporära utställningen av Lee Lozano, New York-baserad konstnär under 60- och 70-talet. Ganska så provokativa målningar, kanske inte för den allför pryda publiken. Det är Moderna Museet som visar upp hennes konst för den nordiska publiken för första gången. Intressant och värt ett besök.


Efter avslutad kulturrunda bar det av hemåt och middag med familjen för att senare bli upphämtad av Åsa och en tur till Anneberg och visit hos Bosse o Bengt. Kul dag och kul kväll. Alltid lika roligt att träffa Åsa vilket tyvärr inte blivit allför ofta denna bistra vinter och naturligtvis likaledes roligt att träffa Bosse o Bengt. Kanske ska tillägga att det även var roligt att träffa gamla bekanta som Elisabeth och Tina - och så Aaron förståss som hade växt på sig rejält sedan jag såg honom sist.





Idag är det fredag och avspark för sportlovet, det innebär lite mer sovmornar och arbete med Per för mig, något jag ser fram emot.


Kramiz

Idag var det ju så himlans vackert väder, nästan så man blev tårögd så jag beslöt att vi skulle gå en tur i skogen Tazza och jag. Så klart skulle vi gå där ingen hade gått på flera flera dagar vilket då naturligtvis innebar att snödjupet var upp till knäna på mig. Ok tänkte jag, börjar med att pulsa och sedan tar vi den upptrampade stigen hem som belöning. Jag tyckte det lät bra faktiskt och var vid gott mod nästan ända till slutet. Att gå i slowmotion och ändå ha en puls på 180 är sällan man får uppleva men så var det idag.







Pustade något vid stranden men fick ganska snabbt lunka vidare eftersom klockan hade hunnit bli aldeles för mycket då jag gått så långsamt. Rundan som jag vid normalväder klarar av på 35 minuter tog 90 minuter. Klockan hade hunnit bli 11 innan jag var hemma och det är då jag normalt brukar ta in Pjotter inför onsdagsträningen. Lite bråttom blev det. In med hunden på med ridkläderna och iväg till stallet i en faslig fart.
För att fatta mig kort kan jag säga att när jag väl satt till häst var det inte mycket kraft kvar i benen på mig, när dessutom Ninni beordrade mig att använda MER BEN var det inte roligt, inte roligt alls faktiskt... "jag tar faktiskt i så mycket jag bara kan" pep jag fram... "då behöver du komma med mig och träna" kom svaret. Det var bara att bita ihop och jobba vidare. Belöningen vart dock stor då vi gjorde vårt avgjort bästa träningspass på länge.

Nu äntligen hemma, eldat i pannan, gjort Zuccinisoppa med kräftstjärtar och varma mackor med gårdagens köttfärssås och massor av ost. Pratat med bästa väninnan som flyttat tillbaka till Saltis i över 1 timme och känner att kanske kanske är det dags att trappa ner snart, vin är inte ens att tänka på för då kommer jag somna i soffan. Tur kanske att man är hästledig i morgon - eller inte - träningsvärken lär väl komma som ett brev på posten.


Kramiz

Idag är det tisdag och då är det ju hoppning. När jag kom till stallet tänkte jag om, solen började ju så smått att skina och vem vill vara i ridhset då - inte jag, ut och pulsa i snön blev det och härligt var det.
I går tränade jag programridning och trimmade extra på vägar inför tävlingen den 6:e mars. Vad jag bör vara mer noggrann med och vad som redan är bra etc etc, alltid nyttigt att få tydliggjort vad man missar så man kan göra något aktivt åt det. Så nu trimmar jag halter, att få med yttersidan och ökad skritt. Det räcker och blir över tycker jag men det får gå som det går...


Här hemma hankar vi oss fram enär husbonn är bortrest. Det blir lite fler sysslor som ska göras men än så länge har turen varit på min sida och inget oförutsett har inträffat - tack och lov. Till och med vädret har hållit sig så jag inte behöver elda så mycket och inte heller skotta.
I morgon blir det träning för Ninni som vanligt och jag hoppas det ska gå bättre än förra veckan.

Lägger upp några bilder som Zandra tog på Pjotter igår.










Kramiz