Angelikas blogg

Den här gången får jag meddela att jag är den stolta matten till modellen i Agrias fina nya tjänst "Agrias Djurguide - Första hjälpen för ditt djur i mobilen". Han gör sig riktigt bra på bild - säger en stolt ägare.....



Gå in och titta själva! Ni som är kunder hos Agria kan skicka ett sms med Agria, ett mellanslag och ditt kundnummer till 72500, eller gå in och titta på Agrias hemsida, www.agria.se


Kramiz

Hagel stora som ärtor forsade ner ur himlen igår och la sig i stora drivor överallt. Åskan gick och vädret visade sig inte från sin bästa sida. Det var kallt i natt för när jag gick min morgonpromenad idag låg haglet fortfarande kvar i drivor på sina ställen. Burr, det var en liten försmak på vad som komma skall, jag tror det får bli utetäcke på nu för lille Pjotter och stängt fönster på natten.



För övrigt ska jag som sagt åka till stallet och ta hand om hästen, laga middag till familjen, sedan blir det fredagsmys för hela slanten.




Kramiz

Klipte hästen, fick inflamation i högerhanden. Tydligen är inte 1 tim monotont arbete med en vibrerande klippmaskin något som min högra hand tål numera. Tur att det bara är klippningen av hästen som tar så lång tid... och att det bara är två ggr om året som jag gör det. Försöker lindra svullnaden och smärtan med Voltaren gel, vete f-n om det hjälper - vi får se. Under tiden får jag rida med mycket lätta händer vilket är till förtret för hästen som vill ha mycket stöd men det får han se sig om i stjärnorna efter just nu - nu får han bära sig själv ett tag.

Onsdagsträningen var ett praktbevis på att han totalt ogillar det minimala stöd som erbjuds just nu, vi stod på bakbenen tillsammans - med råge - Ninni sa "ramla inte av, ramla inte av......" och det gjorde jag ju inte så klart, det är jag och Zorro.
Per hade det inte mycket lättare idag då det var bomarbete, och Per som bara rider på Sidepull. Jag har sällan skådat honom så totalt slutkörd och genomsvettig - stackarn. "Han bara stack ner näsan och drog" vad hade han att sätta emot då??
Vi får se i morgon, ska bara skritta och trava lite för att se så det inte är något som gör ont, förutom att han är öm i skinnet då efter klippningen vilket han alltid blir.
Det blir kul att tävla nästa helg om det här hummöret sitter i.

Kramiz

Kan man vara otursförföljd??

Det är nästan så man börjar bli vidskeplig, senaste veckan har oturens mörka moln kastat sin skugga över oss på Ingarö - och inte bara på oss uppenbarligen utan ett antal övriga boende på denna annars så idylliska ö har haft sin beskärda del.
Det började smått med punktering på storbilen, följdes därpå att en havererad cementblandare och som grädde på moset blev vi hastigt men inte särskilt lustigt, av med hästtransporten. Jag håller nu tummarna att alla - liksom de goda - ting äro tre, och att det inte kommer fler obehagliga överraskningar.
Kan ni tänka er att vi "har köpt stöldgods"!! Det är verkligen så att man blir mörkrädd!!! :( Tänk att vi gjorde med den som med allt annat som vi köpt begagnat, kollat upp ägare på alla möjliga tänkbara sätt för att få en försäkran om att man tryggt kan handla - men icke sa nicke denna gång. Jag har svårt att sätta ord på den obehagskänsla som infann sig när polisen kom och hämtade transporten för att ta den i beslag - man känner sig typ som en laglös - utpekad - skamlös - skit rent ut sagt. Nu står den där - och väntar på åklagarens besked om den verkligen är stulen eller inte - för det finns - om än liten - en chans att den inte är det. Är den inte stulen får vi den tillbaka, är den stulen så ska lagens kvarnar mala och vi ska snällt få vänta och få vara utan släp - utan ersättning eller någon som helst rätt till någontin för den delen.
Jag har full förståelse för ev tidigare ägare eller försäkringsbolag som vill ha sin ev. egendom tillbaka men oss då - är det någon som tänker på oss. Ja ja, man kan ju köpa nytt för vadå?? 100.000 - tals kronor om man känner för eller ens har råd till det, man måste väl ändå kunna lita på vägtrafikregister, bilregister och övriga register där man kan hämta information om bl a fordon.
Polisen försökte trösta, "försäkringsbolagen är inte intresserade av att bedriva försäljning av återtaget stöldgods, de kommer med största sannorlikhet att kontaka dig för en uppgörelse". Ska jag få äran att köpa vår transport EN GÅNG TILL?????

Nä - nu när värsta chocken har lagt sig känner jag mig bara ilsken på hur jävligt det kan vara ibland och att det drabbat oss. Det enda vi kan göra nu är att vänta och hoppas och under tiden får vi försöka låna släp hos goda vänner och bekanta så att vi hankar oss fram.

Kramiz   

Det är ungefär så här det är - varje morgon. Enda skillnaden är att ibland regnar det och ibland snöar det, men just nu skiner solen och då är allt mycket mysigare.







Kramiz

Idag beslöt jag mig för att göra något annorlunda. Ninni ställde in träningen pga förkylning och vad gör man då??? Man packar in hästen och styr kosan mot Kungliga Djurgården.
Så gjorde jag och med mig fick jag Maria och Casini - så kul! Där letade vi oss fram bland alla ridvägar, det fanns hur mycket som hellst att rida på och det fanns till och med Highland Cattles vid träsket utmed Djurgårdskanalen - nästan som i Skåne fast med större bäck.
Pjotter tyckte nog också att det var roligt för han gick med spetsade öron hela tiden och när vi skulle över den blomsterprydda lilla bron över kanalen var det knappt han vågade men jag lyckades övertyga.
Bilder blev det inte så många och inte så bra för det är inte det lättaste att fota från hästryggen men så här blev det i alla fall.




Pjotter kollar flanörerna utmed kanalen


Maria o Casini kollar kossorna


Kramiz

Kan ni förstå hur vackert det är där jag bor, sådana här dagar vill jag inte byta det här mot något annat på hela jorden.


Den här bilden tog jag i onsdags morse då hela havet stormade...




..och de här två tog jag i morse innan morgondimmorna lättade.

Ha nu en riktigt mysig kväll.

Kramiz

Kunde inte låta bli att lägga ut det här - särskilt med tanke på våra vänner i Skåne. Kanske något att ta efter på ICA i Tollarp - eller inte.



Kramiz

Dagen idag skulle - trodde jag - gå av stapeln i staden och med kulturen som förtecken, så blev det inte. Istället kom Erika ut efter sin ridning med smarrig sallad och strålande humör och ville ha hjälp med sin fotouppgift till skolan.
Picknickkorgen packades med kylskåpskallt vitt vin, mineralvatten, sallader och nyplockade plommon, sedan styrde vi kosan till klipporna i det fantastiska sensommarvädret. På klipporna låg vi gott och väl i ett par timmar innan det var dax att bege sig hemmåt till familjerna och påbörja middagen.

Dagen var fantastisk och här nedan är ett smakprov på Erikas arbete.

          



Kramiz

Dax igen för tävling. LA:3 hos Färingsö Ridsällskap. Trots mycket planering lyckades Per och jag med konststycket att komma mycket för tidigt - mycket - till tävlingen. Vädret var i alla fall med oss och Pjotter fick gå och mumsa gräs vilket inte heller kanske var helt fel tänkte vi, kanske skulle han bli lite mer dämpad av att ha mycket gräs i magen. Kanske kanske var det det som fick honom att inte gå upp på bakbenen den här gången inför domarna. Annars var han rejält på trycket och var så dagarna innan också, det blev ganska mycket att ta rätt på och jag känner mig - trots det något svala resultat - mycket nöjd med ritten. Framför allt hade jag roligt och fick träffa många trevliga vänner och några nya ansikten. En kvinna kom fram och frågade om inte Pjotter var "en gammal" hopphäst - och det har han ju varit. Hon hade haft honom på hoppträning under den period som han var till salu i Norrköpingstrakten och tyckte det var kul att se honom igen. Hon nämnde att han såldes för att han var för het på hinder för ryttaren???? Jag förstår inte vad hon kan ha menat med det - min filbunke (fniss).
Ja ja här nedan kan ni få skåda eländet på film, min 55.48% ritt, det var i alla fall mer procent än på föregående LA:3 så det tar sig.



Bättre och bättre dag för dag....

Kramiz

Under söndagen åkte Per o jag till Ryttarstadion för att titta på Stockholm Horse Game. Vilka ryttare, inte utan att man blir sugen igen på att hoppa när man ser vad bra det kan gå men hjärtat och modet är inte tillräckligt stort längre så det får duga med dressyr - nog så svårt.
Många duktiga ekipage fanns det, några man kände igen och åter många som man aldrig hört talas om - kul var det i alla fall fast kallt så in i attan. "Tyvärr" var jag tvungen att köpa mig en ny fleecejacka mot nordanvinden.




Duktiga 6-årigar i 1.30 klass




Linda Heed, Emma Emanuelsson och Niklas Arvidsson i Finalen 1.50


Måndagen gick i arbetets tecken  och på kvällen blev det lite träning inför helgens tävling, tänk bara om det kunde gå lika bra borta som hemma, igår hittade han verkligen andningen och steget - riktigt skön känsla.
Idag tisdag är som vanligt, förutom stallet som Per tar idag - skönt med lite hästledigt, det blev inte så mycket av den varan i somras.

Kramiz