Angelikas blogg

Ja det blev ett inlägg idag också - för idag hade poletten trillat ner och skillnaden från igår var markant. Borta var stressen, nåja kanske inte till 100% men 85 i alla fall. Det känns skönt att veta att det finns material att jobba vidare med och som någonstans i slutändan kan bli riktigt riktigt bra.

Tack K-G Svensson för 2 fantastiska dagar! Och tack mina fantastiska vänner, Ninni, Anna, Therese, Carina, Maria och Kicki som gav mig den här upplevelsen i födelsedagspresent - ni kunde inte ha investerat era pengar och eran tid bättre! Puss på er.



Kramiz

Tömkörning i dagarna 2 för K-G Svensson. Här kan ni beskåda dag 1 i båda varven - kommentarer bifogas ej...

Vi började i vänster varv - det lätta!


Och så det svåra.... höger varv.


Fortsättning kanske följer från dag 2.


Kramiz

Ja så var då helgen avklarad!

Det började med en mjuk inledning i onsdags tillsammans med Michaela och sparkade igång mer ordentligt på fredagen med tjejmiddag hos Carina. Allt avlöpte lungt och sansat precis som jag tänkt mig, vi lagade god mat, drack gott vin men till kaffet kom det oväntade.
Nog tycker jag att jag hållit låg profil men det hade inte räckt utan tjejerna hade listat ut vad som skulle hända och en något förvånad jag fann mig stirrande som ett fån på Maria när hon reste sig och tog till orda. Lite tal hölls och ett kuvert överlämnades åt mig att tolka. Under mycket fniss fick jag tillslut hjälp att klura ut vad det var. Maria, Ninni, Therese, Carina och Anna ska skicka mig på tömkörningskurs för K-G Svensson nästa helg, Kicki, bästa Kicki hade ordnat med transport båda dagarna. Vad ska man säga annat än att man har fantastiska vänner som verkligen överaskade stort. VAD GLAD JAG BLEV!!!!!
Kvällen flöt vidare och vid 24 tiden var det på med badkläder och ut i snön för Carina hade eldat i badtunnan hela dagen så nu var det dax för kall öl och hetbad. Jag tog massor av bilder för att föreviga den trevliga kvällen men tyvärr så blir det bara den här som lämpar sig för allmän beskådan.

Kvällen blev lång - med mina mått mätt - och klockan hade hunnit bli halv 2 innan jag kom i säng.

Lördagen gick lite i snigelfart och det mest ansträngande på hela dagen blev en 2 timmars tur i solen med Annika o Nova och Pjotter förståss. Fantastisk dag och vi till och med såg en fjäril på Hålludden.
Väl hemma igen hade Per lagat till en fantastisk för-födelsedags middag med gott vin till, oj oj oj, vin så många dagar på raken är inte just vad jag är van vid... Trött och lycklig bad jag om att få gå och lägga mig redan vid 21 men kom inte i säng förrän 22.

Söndag morgon, vaknade aldeles för tidigt och fick tvinga mig själv att somna om igen. Vid 9-tiden kom familjen sjungandes in i sovrummet bärandes på smarrig frukost, massor av blommor, kort och presenter. Sedan vidtog den sedvanliga sittningen i sängen där ungdomarna nu för tiden mest är halvsovande till skillnad från när de var yngre och hoppade runt av iver när jag skulle öppna paketen. Paketen öppnades men frukosten var svåräten i sängen så den tog jag med mig en trappa ner och fortsatte där istället. Resten av förmiddagen hasade jag bara runt och gjorde absolut ingenting i väntan på att matlagningen skulle dra igång och Mor och Far skulle komma på middag.
Bla bla bla bla jag vill egentligen bara säga att jag hade en fantastisk födelsedag tack vare min familj och mina vänner. Jag fick så fina presenter och så mycket vackra blommor uppvaktning via sms och mail, telefonen ringde oavbrutet och en del kom till och med förbi - gulliga Eva.


Två till som tittat fram..

Idag masade jag mig till stallet med håret på ända och gårdagens smink fortfarande kvar i ansiktet och kände mig ganska så sliten faktiskt, och vad fann jag där om inte en lite gåva från Bästa Michaela - hon vet vad jag gillar hon... en alldeles egen burk med Tjinuskisås - Michaelas egen hemlagade!!! och som sällskap en söt liten Primula.

Nu behöver jag nog vila upp mig en stund det var en minnesvärd helg - men att fylla 50 - det var en baggis.


Tack alla - släkt och vänner för en underbar helg!


Kramiz

Nu går skam på torra land. Någon har stulit vår tussilago från sin plats på Lilla Sand, denna egoistiska, själviska, okänsliga, elaka... utan känslor och förståelse för hur det drabbar har satt sitt eget bästa före andras och rövat bort den lilla solen.


Under det att vi (Eva och jag) stod och ondgjorde oss över tilltaget kunde vi till slut i alla fall enas om att vore det så att ett litet rådjur förtärt den lilla blomman vore det förlåtet men absolut inte annars... Hur kunde dom? Nåväl våren är nog på väg i alla fall för nu töar det så det står härliga till och snart är det dax för gummistövlar istället för kängor. Isarna ruttnar och jag hoppas verkligen inte att någon dristar sig till att ge sig ut för någon bärighet kan det inte finnas kvar längre. Man märker också så väl att det tinar för sedan i förrgår har vattnet stigit så högt att snart kan man inte gå torrskodd längre där tussilagon stod.




Kramiz

mmm det låter väl inte så märkvärdigt kan du tycka men jag gör verkligen inte det särskilt ofta. Största upplevelsen var nog (eller ska man säga flashback) när jag gick från tunnelbanan och skulle upp på Centralen och jag lovar att alla pendeltåg i hela världen hade tömt sina passagerare av tågen. Det var som ett gigantiskt lemmeltåg av tvåbeningar och utan stup, att ta sig fram genom detta var minst sagt trixigt. Som att simma motströms, när jag sedans kulle svänga av och gå upp på centralplan tvingades jag att skära rätt igenom alla lemmlar, kändes som det var med livet som insats men jag klarade mig helskinnad även om jag fick arga blickar av några som antagligen tyckte att jag var fantastiskt mycket i vägen.

Anledningen till mitt sällsynta besök i huvudstaden var Michaela. Hon tippade över sträcket igår och gick in i vad man kallar den övre medelåldern - jag vet - man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Vi möttes på Royal Viking och tog en drink tillsammans, skvallrade och skrattade innan vi gick vidare till Cassi, men det mumsigaste ställe på länge som jag varit på. Fantastisk fransk "kvarterskrog" med äkta gammeldags kötträtter tillagade rakt framför ögonen precis som man ville ha det, frasiga pommes och hemlagad bearnaise. Jag tog oxfilé och Michaela tog en wienersnizel (stavning???) Vi drack gott rödvin till och återigen hängav vi oss åt skvaller, önskedrömmar, framtidsdrömmar och massor av skratt. Vill du ha en opretentiös inte alltför sen kväll med fantastisk mat ska du besöka Cassi - absolut, dessutom var det väldans trevlig personal - speciellt en tyckte Michaela.... Aj aj aj nu får jag på moppo... mohahahaha.





Kvällen slutade ganska tidigt, kanske lite tidigare än vi räknat med eftersom restaurangen stängde köket redan kl 20 och då var det ju inte så mycket annat att göra än att åka hem. Kanske var bra att det inte blev så sent, jag var redan fysiskt slutkörd efter dagens träningspass på en riktigt hoppjerka, Ninni for hit och dit för att söka skydd när han började med sina luftfärder, tom Anna-Karin backade lite försiktigt undan från sargen där hon stod på läktaren när han var som värst. Jag trillade inte av, nehej då det har inte gått 10 år ännu sedan jag var på sjukhus sist, det brukar ju gå 10-12 år mellan gångerna, hehe.
I alla fall hade jag en fantastiskt trevlig kväll igår med bästa kompisen och jag hoppas verkligen att hon också hade det.
Nu håller jag på att laddar batterierna för morgondagens festiviteter, det går lite långsamt när man inte har vanan inne. Lunchade på Forum med Carina och Maria slöt upp. Innan hon dök upp gick vi igenom kvällens meny och snackade lite om ditt och datt. Lunch intogs på en något rörig restaurang som jag inte kommer att lägga på minnet och sedan försvann Maria på shoppingtur och Carina o jag gick till systemet för att inhandla drycken.

Roligare än så här blev det inte den här gången, rapport från fredagen kanske kommer när jag kvicknat till nästa vecka....


Kramiz

Idag blev just inte så mycket gjort tyvärr... vädret var vackert och tiden rann iväg i hiskelig fart så för att inte stressa ihjäl mig blev Pjotter inte motionerad uppsutten idag, inte för att jag tror han misstycker på något sätt inte. Han rids ju 7 dagar i veckan så enstaka undantag kan man faktiskt få göra - och det gjorde vi idag. Lilla ridhuset fick agera rasthage.



PS. För er som tittade på lokalnyheterna idag på TV4 visades "min" lilla tussilago på stranden. Naturhistoriska Riksmuseet  tog den bilden som visades i TV. Kul va!


Kramiz

Nu har det återigen gått några dagar utan några större händelser. I onsdags tränade jag som vanligt och det gick ganska bra tycker jag, dvs det går framåt.
I torsdags läktarred jag på Anneberg. En spännande förmiddag då Falk Rosenbauer (tror jag han heter) kom till Anneberg och bl a Bengt tränade och svettades under hans ledning. Kul att titta på men tyvärr inte så lärorikt för läktarfolket dock då man inte kunde följa dialogen med ryttarna som man skulle velat.... Att Falk sedan själv satt upp på en av hästarna och red var naturligtvis en fröjd för ögat - att se proffs rida är som att gå och se operabaletten, det ser så himla enkelt och fantastiskt ut.
Efteråt stod vi länge i solen, njöt av värmen och pratade om ridningen.



Efter Anneberg bar det av till "Gurra" för att möta min gamla barndomsvän Sussie som skulle luras med till Hasseludden på Yasuragi. Finklädd och helt ovetande om kommande äventyr kom hon till stallet och lät sig fogligt fösas in i min bil och köras iväg. Det var ett oavbrutet pratande under bilfärden och inte förrän vi svängde in på sista vägen insåg hon vart vi var på väg och jag hoppas och tror att hon blev glatt överraskad av slutdestinationen.
Stora ombytesväskan som hennes barn fått henne att släpa med lämnades kvar i bilen för väl innanför väggarna så behövs just inget annat än baddräkt och Yukatan i vilken man lever i från första till sista minuten.
Vi fick ett skönt dygn tillsammans och det blev inte många tysta minuter under vistelsen, vi fick till och med bestämma att - nu får vi vara tysta och sova.


Vi vaknade i ottan och Sussie som alltid varit den mest aktiva av oss stack ner till badet när det öppnade kl 07 för en simtur innan frukost. Jag kom efter med kameran i högsta hugg.


Efter morgondoppet blev det en 2-timmars frukost med allt som man kan tänka sig i frukostväg - till och med sushi, mmmm gott. Sedan blev det badet igen, de varma källorna och lite mer vila.



Efter utcheckning åkte vi till Dellan i hamnen, tog en fika och bulle, vidare till stallet, lassade över linfröpellets och sa hej då för den här gången. Sussie åkte hem till sin gård, sin familj och sina hästar och jag åkte hem till hunden, gick en långpromenad i solen.




Liten källa brevid mitt tussilagoställe på Lilla Sand...

Tog itu med vardagen, dvs tvätten och kom på att jag glömde handla - min stackars familj fick äta rester till middag. Aj aj aj får försöka fjäska lite för dem i morgon istället.


Kramiz

Nu har våren kommit till Klacknäset i alla fall. På samma ställe där jag förra året fotograferade årets första tussilago den 18 februari fotade jag den här lilla krabaten som ensam kämpar för att överleva i solgasset. Idag var en verkligt underbar morgon då solen värmde och snön gnistrade, hundarna hade  fullt av bus i kroppen och nu känns det äntligen som det är på rätt väg - mot värmen.




Kramiz

Ja nu är våren här??!! och tävlingssäsongen har dragit igång igen. Första start gick på hemmaplan och LB:2 följt av LA:3.
Totalt sett ska jag väl säga att jag är nöjd med prestationen som vi gjorde, tyckte nog att Pjotter kunde ha varit lite mer avspänd eftersom det var hemma men kanske var det just därför som han var som en fiolsträng, framför allt i LB:2an. Trots spänd häst red vi ihop 58,7% och slutade på 20:e plats. LA:3 gick bättre men jag kunde ha ansträngt mig lite mer för att få ihop honom och ökat trycket bakifrån så hade jag kanske blivit placerad, vilket jag iofs var ganska länge, nästan ända till slutet faktiskt men jag blev utpetad och hamnade på 8:e plats och fick 59,7%.
Jämfört med LA:3 starten förra året på 54,19% så skulle jag vilja säga att vi tar oss - sakta men säkert knappar vi in på motståndarna i toppen - akta er - snart kommer vi.....


Kramiz