Angelikas blogg

En del har hänt sedan sist. Snön smälter med rekordfart, Per mätte i helgen på gräsmattan - på den södra sidan - och snödjupet där var då 45 cm, idag kan jag säga att drygt hälften återstår att töa bort. Vägen utanför är nästan isfri och tussilagona vid stranden har börjat komma fram i små försiktiga kolonier.
Tazza har tagit sitt första frivilliga bad efter en något vild lek med sina kompisar men jag tror jag väntar några månader till.
Träningen för Ninni går bara bättre och bättre så det känns verkligen som vi är på rätt spår igen och pälsen - ja den drösar av i drivor nu så jag förstår att han är lite lättare i sinnet också Pjotter. Ingen mer träning där vi blir jagade med långpisk - nej tack!
   
Steninge Slott, Stenladugården och löpare inhandlad på densamma
I tisdags påbörjade jag och Erika vår café-turné. Vi har en bok om smultronställen i Stockholm med omnejd vilket innebär allt från Gnestatrakten till Sigtuna och starten gick som sagt igår då vi besökte Steninge slott där vi åt en god lunch, tog en fantastisk promenad i slottsparken och fikade som avslutning. Vi får se vad vädret och öppettiderna visar vad som blir nummer 2.

Skånekartan gjort av äpplen


Företag som anlägger stora trädgårdar...

   
och exempel på compact garden med en vacker fuchsia i mitten

Idag var vi på Trädgårdsmässan i Älvsjö. Helt fantastisk mässa med allt man kan tänka sig i blomsterväg, ett eldorado för folk med gröna fingrar som älskar fröer och lökar, sticklingar och fullvuxna exemplar. Gott om prydnadsföremål var det också. Krukor, kläder, lite möbler och några växthus och paviljonger. Själv lyckades jag köpa hem massor av lavendel och min favoritblomma i ursprungsformat - Änglatrumpet - mörkrosa med dubbla blommor, ingen sån där tjafsig lite sak utan en som kommer att bli mellan 1.20 - 2.40 meter hög där jag kan sitta och dra in doften på kvällarna. Underbart.
 
I morgon ska jag påbörja saneringen av hagen inför våren, det som göms i snö.... ni vet.


Kramiz

Idag hade jag föresatt mig att få sovmorgon till kl 8. Nej då inte alls, Tazza tyckte redan kl 6 att det var dax att sitga upp och började trampa runt runt i sovrummet. Med kudden överhuvudet kämpade jag mig vidare en kort stund innan jag slutligen gav upp och öppnade dörren i hopp om att problemet skulle försvinna...
Jo Tazza gick ut, jag kröp ner i sängen igen fast besluten att sova vidare eller i alla fall ligga i sängen till klockan blev 8 men inte då.  Då klockan blivit 6.30 kräktes hunden för kung och fosterland och det var bara att bita ihop och gå upp och ta rätt på eländet.
Lite surmulen insåg jag att lägga sig i sängen igen var uteslutet utan ner till köket släppa ut hunden för att sedan svepa in sig i en fleecepläd i tv-soffan fick bli det enda vettiga. Där, på soffan, låg jag sedan envist till klockan blev 8 och det var dax att äta frukost, klä på sig och gå ut med hunden.
Nu strålade solen ute och det blev att ta med sig sittunderlag då morgonens sms innehöll meddelande om att kaffe skulle medtagas av Eva.

Härlig promenad blev det, många hundar var det och en fantastisk stund på stranden fick vi med kaffe och massor av sol. Nu kändes morgonens kaos borta fullständigt.
När jag senare på dagen skulle åka till stallet kunde jag konstatera att oj... vad det töade för hela vardagsrumsfönstret var jätteblött. Nä det töade inte, inte pga solen i alla fall för den hade försvunnit och istället vräkte regnet ner utanför och jag stod innanför och såg ut som ett frågetecken. Årets första vårregn, nu ska snön veck.
Dag 3 med repetitionsträning efter onsdagens mönster gick faktiskt bra, dock var nog både matte och häst något trötta i muskler och huvud så det blev bara ett 45 min pass men han var fortfarande så himla duktig och fin.

Dagens middag gjorde Lovisa och jag på resterna av gårdagens pannkakor. Crepes fyllda med kyckling, mango chutney och creme fraishe. Mums fillibabba. Och Sara, när du gör pannkakstårta är det jättesmarrigt med en söt och god banan tillsammans med sylt och glass. Sirapen tar du till en annan pannkaka.


Kramiz

Vad gör man när båda herrarna i huset åkt iväg, jo man har tjejmys. Då äter vi som vi vill och myser i soffan med tv-spel och snacks.
Så kan man också tillbringa en hittills riktigt lyckad torsdagkväll.

Pannkakor i stora lass, sylt, sirap, banan och glass ack så onyttigt men ack så gott...

PS. Tränade för Ninni igår, vad skulle jag göra utan Ninni, hästen var så fin så fin och idag red jag vidare och förutom att jag aldrig rider lika bra som när jag har Ninnis ögon på mig så var han riktigt kanon idag också. Återstår att se hur han är i morgon. På lördag ska han dock få en lååång skrittrunda som belöning. DS.


Kramiz

Måndagens aktivitet var löshoppning. Kul och spännande. Nästa vecka ska vi köra en omgång till denna gång med studs dock.





Kramiz

Veckan har förflutit med bitande köld, massor av snöfall och idag halv storm. Dock var det endast -1,5 vilket inger lite hopp om vad som komma skall.

Träningen i helgen för Birgitt vet jag inte riktigt vad man ska säga om, kanske ömsom vin ömsom vatten. Om jag ska vara riktigt ärlig tror jag att hon tröttnade ganska rejält på mig i lördags, jag och mina silkesvantar. Nä nu får det f-n vara slut med pjosket tyckte Birgitt och drog till honom med långpisken så det dammade när han reste sig för mig. Jag behöver väl inte säga att vi båda blev ganska så förvånade över tilltaget, men efter en kort diskussion med Birgitt och hennes förklaring att det nog var dags att börja tala om för herren vart skåpet ska stå eller leja en dödsföraktande cowboy som kunde rida in honom ordentligt, eller "brake him" som Birgit milt uttryckte det, så bestämde jag mig för att rida ta mig faan.

Ja jävlar vad han gick sedan, konstigt va! Ja med lite ordning på torpet ska detta kanske gå vägen, alla på läktaren sa så snälla saker om att han var så fin men ibland är det inte utan att man undrar om dom är snälla för att jag inte ska tappa tron på att jag kan rida.
När jag sedan i onsdags tränade för Ninni så tyckte väl hon också att kan Birgitt så kunde hon, så nu är det slut på södebrödsdagarna för mig och dax att börja jobba - puh - jag som är så lat...
Idag däremot gick det inte något vidare att rida. Efter att skrittat ungefär 10 minuter började det rasa snö från ridhustaket och Pjotter och Loppan som då befann sig vid stora portarna på kortsidan där det rasade fann för gott att gemensamt skena över till andra kortsidan med vissa hopp hit och dit för att undvika att springa på de övriga ekipagen i ridhuset. Efter att ha samlat mig igen försökte vi återgå till ridningen och bara nästan när han började spänna av rasade det igen, och igen. Vi var fyra ekipage i ridhuset, jag behvöver väl inte säga att det i det närmaste rådde fullständig kaos när hästarna kastade sig till höger och vänster och däremellan galloperade villt kontra piafferade samtidigt som de med stirrande ögon fokuserade läktarlångsidan varifrån allt rasade.
Det var liksom bara att erkänna att dagens ritt inte blev längre än 20 minuter, det var bara att sitta av och gå ut från ridhuset. Tänk jag kunde till och med känna hjärtat dunka i kroppen på Pjotter genom sadeln, så stressad var han, vi får se hur han är i morgon.


Kramiz

Så... nu har äntligen vallen framför trailern flyttats till ett mer ändamålsenligt ställe. Per och jag hjälptes åt att i den strålande solen stånka och pusta oss igenom den massiva isvallen som bildats efter allt töande och snöande men nu är den BORTA.


Den som säger nu att det ska komma mer snö kommer jag inte lyssna på.


Kramiz

VARFÖR???!!!
Det började lite oskyldigt på morgonen...



När det var så här bara för 1 dag sedan och vi hade börjat leta efter tussilago i strandkanterna.


I stallet var det frid och fröjd i alla fall, trots att alla hästar snöade inne idag liksom alla skolbarn eftersom inga bussar gick.


 


Kramiz

Nu är vi äntligen på G igen!

Träningen i onsdags gick riktigt riktigt bra och idag vågade jag äntligen prova mitt dyrköpta Sprenger Dynamic - vilken lycka. Det enda jag ångrar är att jag inte köpte det bettet för flera år sedan. Pjotter som annars mycket motvilligt tar stöd på bettet kände sig för en stund, tvekade lite, trixade lite och föll sedan på plats. Närmare halleluljakänsla än så här kan man väl kanske inte komma - inte för stunden i alla fall. Kanske kanske håller det i sig också så att känslan inte bara var en dagslända.

Vardagarna går på i vanligt mak, isarna som var fantastiska förra helgen är numera inget man vill ut och gå på efter allt ihärdigt töande och blåsande men fortfarande är det rysligt vackert att skåda. Morgonpromenaderna har numera fått permanent tillskott av Viktor som jag utan problem skulle kunna adoptera på stubben, gulligare flaskborste får man leta efter och Tazza och han utgör ett riktigt gulligt par.

Fingret läker fint och numera får det vara ute i det fria när vi är hemma, ytterkläderna på direkt när vi går ut och framför allt när vi är i stallet. Ännu går det inte att använda och all känsel är borta. Jag har kommit fram till att känslan i fingertoppen från översta leden och upp är som när någon kroppsdel har somnat fast konstant... Huden som bildats är micrometertunn och tål varken tryck eller slag ännu vilket gör att jag spretar med mitt pekfinger som andra gör med lillfingret när de dricker kaffe :) Men jag lär mig, jag har blivit en hejare att skriva på tangentbordet numera utan pekfingret även om det fortfarande blir lite fel här och där.

Nä ni... nu ska jag göra fredag och chilla lite i soffan innan arbetslördagen inträder. Lovisa rider hästen Douglas rastar hunden och Per o jag... vi bara jobbar.

Ha en trevlig helg alla


Kramiz

Nu ligger fjärden frusen bortom alla öar vi närmast kan överskåda och helgen har dragit hit hundratals hugade långfärdsskridskoåkare. Själv snörde jag bara på mig mina vanliga vandrarkängor och avverkade morgonens promenad på densamma. Helt underbart och hundarna uppskattade de fria ytorna efter att hela vintern ha fått hålla till godo med att gå på smala upptrampade stigar. Det blåste friska vindar men solen var skön.







Kramiz

Saxat från morgonens SVD - kunde inte låta bli att lägga ut den... och till Palle det är en stor artikel om Cowboyhatten i SvD Kultur :)




Kramiz

Inte mycket att skriva om mer än att det idag har varit sol och plusgrader. Kan inte stoltsera med systers +19 i solen uppe i Huggnora men ännu klockan 19 hade vi faktiskt hela +2... det går åt rätt håll!

Solen fick jag inte se så mycket av tyvärr då denna dag var en arbetsdag, bättre lycka nästa gång.




Kramiz

Nämndöfjärden 19 januari
Veckorna går, ungdomarna har börjat skolan igen efter ett välbehövligt jullov. Lovisa arbetar på sista terminen i 2:a ring och Douglas kämpar på sin allra sista termin på gymnasiet.
Inga träningar med hästen har jag ännu lyckats få till, först för hans vila och sedan... när det var så dags så rullade han fast i boxen bara 10 minuter innan jag skulle sadla på och gå in och träna. Peppar peppar klarade han händelsen bra med bara ytliga skrapsår, några sträckta muskler och en tjock kota och i dagsläget är han så gott som återställd så när som på en minimal svullnad.
Och då trodde ni förståss att jag äntligen nu kommit igång med träningen men nej då. Bara för att lägga lite extra lök på laxen så skar jag av kronan på fingertoppen förra lördagen när jag skulle göra klyftpotatis till middagen. För er som aldrig förolyckat ett pekfinger kan jag säga att DET GÖR JÄVLIGT ONT! ursäkta franskan och till dom som fortfarande trodde att ridning - var väl inget problem. Testa gärna... sätt en nåldyna hårt hårt mot fingertoppen, tejpa fast. Knyt nu skor, knäpp knappar, tränsa och sadla en häst - särskilt en med head shaking syndrom, håll sedan i tyglarna utan att böja ihop eller ta stöd på pekfingret (engelsk skolridning). Jag har förstått nu hur viktigt ett finger kan vara som nu t ex. Att skriva på datorn utan att få sätta ner pekfingret leder till både ett och annat felaktigt tecken i texten.
Nåväl nu har jag fått ta bort siliconet och ska hålla det öppet och smörja med vitt vaselin (när jag inte är i stallet) och det känns skönt att slippa stora bandage och i morgon ska jag pröva på "riktig" ridning för Ninni och inte bara enhandsridning typ hej o hå.

Så... takdroppet har försvunnit och bytts mot snöstorm - härlig nordan med snön horizontellt - kan definitivt klara mig utan det.
I morgon fyller "minstingen" 17 år!!!!! helt otroligt och helt fantastiskt - lilla tjejen som blivit så stor.
 
Ja idag slapp jag stallet... känns lite lyxigt och samtidigt lite tråkigt för jag älskar att vara i stallet och pyssla, träffa alla kamrater, dricka kaffe och svallra lite om vad som hänt sedan sist. I morgon ska vi äta semlor till fikat mmmmm det ser jag fram emot och sedan rider man bort allt uns av kalorier som den eller de eventuella semlorna genererat, slurp.
Jag slipper faktiskt till och med laga mat idag - någon tycker extra mycket om mig idag verkar det som.

Lilla Viktor var väldigt svår att fånga på stillbild
Jo just det, Tazza har träffat en ny kompis - Viktor 5 månader. Denna fullständigt bedårande lilla flaskborste är en strävhårig Jack Russel och Tazza som "just valpat" och har fullt sjå hemma med allehanda gossedjur adopterade den lilla krabaten nästan omedelbart.

Nämndöfjärden idag nordanvind och snöööööö - blä

Ha det bra tills vi hörs igen - när det nu blir


Kramiz

Ja nu har det alltså gått 20 år....

Tänk vad tiden går, och det går fort när man har roligt också. Det här kunde man aldrig tro den kvällen, trettondagsafton för 20 år sedan på Chapeau Claque. Ute och dansade med mina väninnor på trettondagsafton blev jag uppbjuden till sista dansen av Per. På frågan om han var något för mig svarade hälften att det var han absolut inte och den andra halvan att jag i alla fall kunde ta hans nummer... och på den vägen är det.

Idag är dagen bara vår och det blir bara god mat, en bra film och lite stadsvandring men inte nödvändigtvis i nämnd ordning, ungdomarna får klara sig själva och djuren.


Ni andra får också ha en riktigt bra dag.


Kramiz

I förmiddags (morse) stog jag på stranden och fick se solförmörkelsen. Faktiskt en fantastisk upplevelse när ljuset på något vis blir mildare och det blir ungefär som när solen är på väg ner en sommarkväll - lite underligt ljus så här års när solen annars är skarp och klar.

Tyvärr hade jag inte lika bra kamera som tidningarna men ljuset fick jag med iaf

Hur som helst var det på det hela taget en bra dag och för första gången red jag ut i skymningen tillsammans med Pjotters boxgranne Michelle och Promised Land - det var också en upplevesle, aldeles tyst och inte en människa i sikte och vid hemkost till stallet dessutom aldeles mörkt ute. Pjotter skötte sig fint men var nog lite mer "vaken" än han brukar när vi är ute.

Annars är det mest revelutionerande som hänt Lovisas klippning, från hellångt hår (och då menar jag hellångt) till kort... kortare än mammas hår. Hon blev sååå fin men jag överlåter till henne att visa bilder till de som är intresserade.
Och som vanligt då, promenader med hund, stallet och eftersom det är jul, mycket soffa och praliner.

Kramiz

Så här kan det vara på morgonpromenaden, aktiviteten är hög för att hålla värmen och snön... ja den är djup till och med för en sån med så långa ben som Tazza.



På eftermiddagen efter att alla ärenden var gjorda red jag ut i snön och fångade den här fantastiska solnedgången, gården bakom stallet kanske inte är så fin men färgerna på himlen var underbara.



Kramiz

Mörkret har lagt sig och ute snöar det fortfarande, det är helt ofattbart att det inte upphör. Under natten kom det ca 4 decimeter och inget uppehåll är ännu i sikte. Plogbilsförarna för en ojämn kamp för närvarande och fortfarande efter 4 timmar har de ännu inte fått bort all snö som kommit och fortsätter komma.
Per ringde när han åkte till stallet, då var klockan tre på eftermiddagen och det var fortfarande endast 1 körfält plogat på stora vägen och bilar och bussar låg i dikena både här och där.

Titta jag hitade en bil i snöhögen...

Skottning av gångar på baksidan...

Själv har jag hållit mig hemma idag, skottat har jag gjort i 3 timmar och på slutklämmen fick sig även Tazza några gångar i trädgården för att underlätta kvällskissningen vilken har varit lite besvärlig i ett par dagar, snön på gräsmattan når mig nu upp till knäna...
     
Ja ja, nu står julkakan i ugnen och hjärnan går på högvarv för att försöka klura ut vad jag kan komma undan med till middag utan att behöva anstänga mig alltför mycket, känner mig inte riktigt laddad för matlagning just för tillfället, det är mest soffan som hägrar. Spännande ska det i alla fall bli och se hur mycket snö det är i morgon när det är dax att ut och fara. Plogbilsmannen (den snälla hoppas jag) pratade jag i alla fall med idag och berättade om hans julwhiskey som väntar på honom, jag hoppas att hans leende var mitt kvitto på en mer lättskottad infart resten av vintern.


Kramiz

Nu har det hänt igen, träning på Anneberg för Birgitt van der Eijken! En helt fantastisk upplevelse - igen för när hon var här på sin premiärträning i november red jag också. Då blev det bara en dag men nu ska jag satsa och rida två dar på raken ??? Hur ska jag orka :)))

Nu ska jag vingla in till soffan och lägga mig ner och ladda inför morgondagen som kommer bli lika rolig men säker mycket jobbigare, men men vad gör väl det om 100 år...


Kramiz

Idag - en fantastisk uteritt i -10 grader, gnistrande snö och en sol som strålade från en klarblå himmel. Baggensfjärden är fortfarande frusen och några har till och med lyckats med bedriften att pröva på isarna och plurrat, dock inte på Baggen utan på Återvallsjön.

På min tur utmed Baggen började jag se ett konstigt ljussken men det var inte förrän jag kommit förbi Klubbudden och kommit till Maggans beteshage vid Farstaviken som jag häpet stannade för att beskåda fenomenet Halo.

Har läst på SvD att detta fenomen uppkommer ibland och just nu i Stockholm när vattnet inte riktigt frusit och iskristallet bildas i den kalla luften. Vår sol får en Halo.

Som sagt en fantastisk upplevelse.



Kramiz

Så, nu har Kung Bore tagit greppet om Värmdö och Ingarö. Hela Baggensfjärden har frusit - kan inte påminna mig när det var helt fruset där redan första veckan i december. Även alla vikar ute hos oss på Nämndöfjärden var frusna i morse och det var så när som Tazza fick sig ett vinterbad när hon skulle sätta efter en svan som låg och guppade i sjöröken, när det slant på isen tog hon sitt förnuft till fånga och saktade in och återvände till stranden. Puh - trodde ett tag att jag också skulle få bada.

I går hade vi ganska kallt, så kallt att våra hästar inte fick gå ut för risken var för stor att vattnet i stallarna skulle frysa, det var bara +2 grader inomhus trots 15 varma hästar - burrrrrr men idag fick dom det för idag var det bara -14 på morgonen. När vädret slår om så markant som det gjorde idag från isande kallt till lite varmare så blir träden och buskarna alldeles luddiga av rimfrost och allt får som ett trolskt skimmer över sig. Det är otroligt att det finns så många nyanser av vitt o grått, man blir helt betagen.

Idag var det även tandläkarbesök för Pjotters del för att kontrollera att såren i munnen läkt som de skulle och att han kommer igång och tuggar som han ska igen. Såren hade läkt på ena sidan men ett liiiitet sår fanns kvar på vänster, tandläkaren fick slipa upp lite nya skåror i tänderna för att underlätta korrigeringen av tuggfunktionen. Hon var nöjd med att han såg så fin ut men rekomenderade att vi kollar honom i alla fall 2 ggr per år i fortsättningen.
Nästa vecka är det återbesök av kiropraktorn för att kolla att allt funkar som det ska i den övriga kroppen och förhoppningsvis är det inget där heller att bråka om för han känns fantastiskt fin just nu - tack och lov. Till och med magen är precis som den ska nu.... äntligen. Tänk vad lite havre och massor av Luzern Mix kan göra.

Hoppas att ni alla har det bra vad ni än gör, nu ska jag kura ihop mig och invänta snön som ska vara på väg åt vårt håll - urrr... och så ska jag äntligen sätta på vinterdäcken på transporten också.


Kramiz