Angelikas blogg

Nu har så vintern gjort sitt intåg, i alla fall på Ingarö. Lite tröst i alla kyla kan man i alla fall få om man läser bondepraktikan som förkunnar den 2 februari att "Snö denna dag bådar en snar sommar".
I skrivande stund skiner solen om än från en inte helt klarblå himmel och väderleksprognosen spår kulingvindar framåt eftermiddagen. Återigen kan man då läsa i bondepraktikan den 3 februari att "Är det klart idag blir det en grann sommar. Blåser det hårt idag kommer det att blåsa mycket hela våren.
Och endast för er som bor i skåne gäller för morgondagen den 4 februari "Regnfritt idag tyder på ett varmt och skönt år." Så kolla och lägg på minnet nu innan ni åker Sara vad det är för väder i morgon så vet ni vad ni har att vänta ;)





Kramiz

En aldeles fantastisk morbror har gått bort. Jag är så innerligt ledsen, stundtals också arg för att jag inte hann spendera mer tid med Calle än vad jag gjorde. Antagligen är det säkert en vanlig reaktion när man förlorar någon som står en nära.
Det var alltid värme och omtanke i hans närhet. Han lyssnade alltid, var alltid glad och positiv. Såg alltid framåt och nya möjligheter. Glimten i ögat saknades aldrig. Åh vad jag kommer sakna att aldrig mer få se honom och prata med honom - ge honom en stor kram och skratta.
Svenska Friidrottsförbundet skrev en runa över Calle och den säger väldigt mycket om vem han var som person - en hedersman och idrottskompis.


Foto: Getty Images

Man kan av inriktningen på hans senare gärning ana att det var främst friidrottens fokus på tävlingar karaktäriserade av sportslighet, rättvisa och objektiva prestationsbedömningar som gjorde den till "hans idrott".

När Sverige stod som värd för Europamästerskapen på Stadion 1958 sågs därför den 34-årige Cege i en viktig domarroll och han blev med sin duglighet och ansvarskänsla snabbt en del i den extremt rutinerade och kompetenta Stadionfunktionärskader som varje år hade kalendern fylld av DM, SM, landskamper, galor m m.

Styrelseuppdrag

Engagemanget breddades, han kom in i styrelsen i Stockholms FIF 1967 och två år senare valdes han även in i Svenska Friidrottsförbundets styrelse. Med civil bakgrund i organisationsfrågor blev Cege självklart ansvarig när hela den centrala förbundsorganisationen skulle ses över i början av 1970-talet.

Utredningen mynnade ut i en helt ny struktur för förbundsarbetet, där styrelsen avlastades av ett antal fasta kommittér som fick ansvar att bereda ärenden och även fatta många av detaljbesluten.

Varje kommitté hade en styrelseledamot som ordförande och Cege själv blev naturligtvis ansvarig för den nyinrättade Regel- och arenakommittén. Visserligen var han ingen tekniker själv men med sitt patos för sportslighet och rättvisa hade han ett genuint engagemang och intresse för frågor som gällde själva tävlingarna och deras genomförande.

Vitaliserade IAAF:s Tekniska kommitté

Ett engagemang som även förde honom ut i friidrottsvärlden och 1981 valdes han in i Internationella Friidrottsförbundets Tekniska kommitté. Därmed inleddes en gärning som – i det tysta – skulle göra Cege till en av Sveriges internationellt mest inflytelserika friidrottsledare någonsin.

Inflytandet förvärvade han genom att från start visa sig insatt, saklig, konstruktiv och engagerad i viktiga och ibland kontroversiella tekniska frågor som exempelvis spjutets utformning, mångkampstabellerna och specifika regler för inomhustävlingar.

Så när IAAF ville vitalisera den Tekniska kommittén och dess arbete promoverades Cege Tollemar 1987 till kommittéordförande. Civilt var han visserligen då nära pensionsåldern, men de år som följde blev förmodligen den internationella friidrottens mest dynamiska någonsin på det tekniska området.

Inte därför att Cege gjorde allting själv utan egentligen tvärtom. Med sin erfarenhet från organisationsområdet lyckades han nämligen skapa fungerande arbetsgrupper inom kommittén till vilka ansvaret för olika specifika frågor delegerades.

Arenor, utrustning, domare, regler ...

Det handlade både om helt nya områden – som utbildning av internationella domare, redskapscertifiering, arenamanualer, elektronisk utrustning – och om den konstant pågående översynen av regelbokens tusentals paragrafer. Det senare med syftet att göra dem tydligare och anpassade till en evigt föränderlig verklighet.

När det gällde reglerna var Cege – med sitt patos för sportslig rättvisa – särskilt drivande när det gällde att rensa bort paragrafer som lämnade utrymme för godtycke hos domarna. Ett typexempel är "linjetrampsregeln" som tidigare innehöll töjbara formuleringar som "inte avsiktligt" och "inte tjänat så mycket" men som gjordes om till glasklara "inte trampa innanför sin bana, punkt".

Inte ens i friidrottskretsar förstod nog särskilt många här i Sverige vilken respekt och tyngd som Cege åtnjöt internationellt när det gällde regler och tekniska frågor. Som TK-ordförande utsågs han även många gånger till teknisk delegat på de stora internationella evenemangen - inkl de allra största som VM och OS där detta uppdrag annars traditionellt varit helt förbehållet IAAF:s styrelseledamöter.

Dessutom känner förmodligen få till att Cege – sedan han på en video konstaterat att en rekordlöpare genat och gjort en serie tramp på och innanför innerlinjen i kurvan – en gång på 1990-talet gick till IAAF:s styrelse för att få ett då redan som godkänt officiellt utannonserat världsrekord struket. Och han lyckades i sitt uppsåt!

Så minns en kollega Cege

Så när Cege 1999 valde att lämna Tekniska Kommittén utsågs han omedelbart av IAAF-ledningen till kommitténs hedersordförande. Hur uppskattad Cege var av "sina egna" i Tekniska kommittén illustreras mycket väl av de minnesord som mångårige ledamoten Al Guy från Irland skrivit:

”Jag hade den stora förmånen att samarbeta nära med honom i många år. Han förde in en ny vitalitet och målmedvetenhet i kommittén som resulterade i en aktivitet utan motstycke. Hans starka sidor var en aldrig sviktande hederlighet och känsla för rättvisa som kombinerades med en djup kunskap och en stark drivkraft att få saker gjorda. Han var aldrig rädd för att delegera eller för att ta in extern expertkunskap för att få bästa möjliga lösning.”

Trots sina omfattande internationella uppdrag tappade Cege aldrig bort rötterna på hemmaplan. I förbundsstyrelsen satt han i nästan tjugo år (varav drygt hälften som vice ordförande) och han hade ett intensivt engagemang när det gällde sådant som att utveckla våra arenor, modernisera vår svenska regelbok och förnya vår domarutbildning ända upp till den nytillskapade toppkategorin "förbundsdomare".

Alltid beredd att tänka nytt

När det blev klart att Sverige skulle arrangera VM 1995 var Cege självskriven som tävlingsledare och demonstrerade i förberedelsearbetet sin anmärkningsvärda förmåga till nytänkande. I stället för en defensiv ”så här har vi alltid gjort förut”-attityd var han genom hela livet öppen för nyheter som han bedömde kunde göra tävlingarna attraktivare för publiken och sportsligare för de tävlande.

Två konkreta exempel från VM 1995 var utformningen av dags/tidsprogrammet som på många sätt var banbrytande och satsningen på den då okända – men sedan dess på alla VM vedertagna – silent-gun-tekniken för starten.

Dessutom var Cege aldrig nödbedd när hans unika kompetens och erfarenhet efterfrågades av friidrotten i stort eller smått. Bl a var han långt in på 2000-talet en ovärderlig resurs som juryledamot på SM-tävlingar.

Det var heller knappast en tillfällighet att han av friidrottens alla grenar hyste en extra stor känsla för den – utom vid de stora mästerskapen – ganska undanskymda mångkampen. Konkurrensen om att vara överledare för mångkampslandslaget i Europacupen eller den traditionella landskampen mot Estland var kanske inte så stor, men för Cege var det ett uppdrag han verkligen älskade trots långa dagar och avsaknaden av rampljus.

Ställde alltid upp

Typiskt är också att hans sista fasta engagemang inom friidrotten gällde SFIF:s utmärkelsekommitté, ett uppdrag helt utan glamour. Men eftersom Cege kände att han kunde tillföra något var det självklart för honom att ställa upp - och faktum är att han deltog i ett telefonmöte med kommittén så sent som bara ett par dagar före sin hastiga bortgång.

Så om man skulle sammanfattande karaktärisera Cege Tollemars långa och innehållsrika liv inom friidrotten är det två ord som omedelbart dyker upp:

Det första är –  trots alla titlar och prestigefyllda uppdrag nationellt och internationellt  – "idrottskompis". Cege älskade verkligen friidrotten och inte minst att opretentiöst få umgås med likasinnade i friidrottskretsar! Det andra är "hedersman", idag ett uttryck som kommit nästan helt ur bruk men som Ceges personlighet var själva sinnebilden av.