Angelikas blogg

Nu ligger fjärden frusen bortom alla öar vi närmast kan överskåda och helgen har dragit hit hundratals hugade långfärdsskridskoåkare. Själv snörde jag bara på mig mina vanliga vandrarkängor och avverkade morgonens promenad på densamma. Helt underbart och hundarna uppskattade de fria ytorna efter att hela vintern ha fått hålla till godo med att gå på smala upptrampade stigar. Det blåste friska vindar men solen var skön.







Kramiz

Saxat från morgonens SVD - kunde inte låta bli att lägga ut den... och till Palle det är en stor artikel om Cowboyhatten i SvD Kultur :)




Kramiz

Inte mycket att skriva om mer än att det idag har varit sol och plusgrader. Kan inte stoltsera med systers +19 i solen uppe i Huggnora men ännu klockan 19 hade vi faktiskt hela +2... det går åt rätt håll!

Solen fick jag inte se så mycket av tyvärr då denna dag var en arbetsdag, bättre lycka nästa gång.




Kramiz

Nämndöfjärden 19 januari
Veckorna går, ungdomarna har börjat skolan igen efter ett välbehövligt jullov. Lovisa arbetar på sista terminen i 2:a ring och Douglas kämpar på sin allra sista termin på gymnasiet.
Inga träningar med hästen har jag ännu lyckats få till, först för hans vila och sedan... när det var så dags så rullade han fast i boxen bara 10 minuter innan jag skulle sadla på och gå in och träna. Peppar peppar klarade han händelsen bra med bara ytliga skrapsår, några sträckta muskler och en tjock kota och i dagsläget är han så gott som återställd så när som på en minimal svullnad.
Och då trodde ni förståss att jag äntligen nu kommit igång med träningen men nej då. Bara för att lägga lite extra lök på laxen så skar jag av kronan på fingertoppen förra lördagen när jag skulle göra klyftpotatis till middagen. För er som aldrig förolyckat ett pekfinger kan jag säga att DET GÖR JÄVLIGT ONT! ursäkta franskan och till dom som fortfarande trodde att ridning - var väl inget problem. Testa gärna... sätt en nåldyna hårt hårt mot fingertoppen, tejpa fast. Knyt nu skor, knäpp knappar, tränsa och sadla en häst - särskilt en med head shaking syndrom, håll sedan i tyglarna utan att böja ihop eller ta stöd på pekfingret (engelsk skolridning). Jag har förstått nu hur viktigt ett finger kan vara som nu t ex. Att skriva på datorn utan att få sätta ner pekfingret leder till både ett och annat felaktigt tecken i texten.
Nåväl nu har jag fått ta bort siliconet och ska hålla det öppet och smörja med vitt vaselin (när jag inte är i stallet) och det känns skönt att slippa stora bandage och i morgon ska jag pröva på "riktig" ridning för Ninni och inte bara enhandsridning typ hej o hå.

Så... takdroppet har försvunnit och bytts mot snöstorm - härlig nordan med snön horizontellt - kan definitivt klara mig utan det.
I morgon fyller "minstingen" 17 år!!!!! helt otroligt och helt fantastiskt - lilla tjejen som blivit så stor.
 
Ja idag slapp jag stallet... känns lite lyxigt och samtidigt lite tråkigt för jag älskar att vara i stallet och pyssla, träffa alla kamrater, dricka kaffe och svallra lite om vad som hänt sedan sist. I morgon ska vi äta semlor till fikat mmmmm det ser jag fram emot och sedan rider man bort allt uns av kalorier som den eller de eventuella semlorna genererat, slurp.
Jag slipper faktiskt till och med laga mat idag - någon tycker extra mycket om mig idag verkar det som.

Lilla Viktor var väldigt svår att fånga på stillbild
Jo just det, Tazza har träffat en ny kompis - Viktor 5 månader. Denna fullständigt bedårande lilla flaskborste är en strävhårig Jack Russel och Tazza som "just valpat" och har fullt sjå hemma med allehanda gossedjur adopterade den lilla krabaten nästan omedelbart.

Nämndöfjärden idag nordanvind och snöööööö - blä

Ha det bra tills vi hörs igen - när det nu blir


Kramiz

Ja nu har det alltså gått 20 år....

Tänk vad tiden går, och det går fort när man har roligt också. Det här kunde man aldrig tro den kvällen, trettondagsafton för 20 år sedan på Chapeau Claque. Ute och dansade med mina väninnor på trettondagsafton blev jag uppbjuden till sista dansen av Per. På frågan om han var något för mig svarade hälften att det var han absolut inte och den andra halvan att jag i alla fall kunde ta hans nummer... och på den vägen är det.

Idag är dagen bara vår och det blir bara god mat, en bra film och lite stadsvandring men inte nödvändigtvis i nämnd ordning, ungdomarna får klara sig själva och djuren.


Ni andra får också ha en riktigt bra dag.


Kramiz

I förmiddags (morse) stog jag på stranden och fick se solförmörkelsen. Faktiskt en fantastisk upplevelse när ljuset på något vis blir mildare och det blir ungefär som när solen är på väg ner en sommarkväll - lite underligt ljus så här års när solen annars är skarp och klar.

Tyvärr hade jag inte lika bra kamera som tidningarna men ljuset fick jag med iaf

Hur som helst var det på det hela taget en bra dag och för första gången red jag ut i skymningen tillsammans med Pjotters boxgranne Michelle och Promised Land - det var också en upplevesle, aldeles tyst och inte en människa i sikte och vid hemkost till stallet dessutom aldeles mörkt ute. Pjotter skötte sig fint men var nog lite mer "vaken" än han brukar när vi är ute.

Annars är det mest revelutionerande som hänt Lovisas klippning, från hellångt hår (och då menar jag hellångt) till kort... kortare än mammas hår. Hon blev sååå fin men jag överlåter till henne att visa bilder till de som är intresserade.
Och som vanligt då, promenader med hund, stallet och eftersom det är jul, mycket soffa och praliner.

Kramiz